I dag är det Alla hjärtans dag. Kärlekens dag. Kärleken som
är det viktigaste av allt i våra liv. En
av de allra största drivkrafterna vi människor har är att få känna kärlek och
tillhörighet. Men var finns den?
Märkligt nog så lär
samhället oss att livet är bristfälligt. Du är inte tillräckligt bra,
snygg, älskansvärd, smart etc. etc. Kärleken räcker heller inte till. Vi lär
oss att brist är det normala. Jag är övertygad om att det är tvärtom, att kärleken är obegränsad. Det är bara vi själva som begränsar och
hindrar den. Vi är så rädda för att inte få. Att bli utan. Att inte få höra till.
Många av oss går och tänker på att de vill ha kärlek. Vill
ha uppmärksamhet. Vill ha uppskattning. Vill ha. Vill ha en ros på Alla hjärtans dag. Visst, jag kan känna så ibland jag också. Men jag vet, att när jag släpper den
tanken och i stället ger det jag själv behöver och vill ha till mina nära och
kära, till vänner och kollegor och till andra i min omvärld, då händer det
något stort. Då dyker kärleken upp i mig!
Tror det var Maya Angelou som sa – ”Människor glömmer bort vad du sagt och gjort men glömmer inte hur du
fått dem att känna”.
Visst är det roligt att få en blomma och en chokladask men
det är ofta det enkla handlingarna som spelar roll. Ge av dig själv och den du är. Din personlighet och äkta
känsla. Ge ett leende. Ge av din uppmärksamhet och lyssna några minuter utan att avbryta. Ge ett uppskattande ord för det du ser hos din vän.
Ge din tid. Ge ditt förlåt! Ge ett kort telefonsamtal för att höra hur de mår.
Ge för att ge – inte för att få.
Jag tror att det är då som kärleken väcks till
liv och vi får uppleva den och den känsla av tillhörighet, gemenskap och kärlek som vi så mycket
längtat efter.
Önskar dig en fortsatt kärleksfull dag!
Kärlek till dig!
Catherine
