Min egen story – Från mindervärdeskomplex, rädsla och begränsningar till medvetenhet, mod och möjligheter.

Ett skäl till att jag jobbar med det jag gör idag och med den passion och det engagemang jag har för det jag gör är för att jag varit där själv. Jag vet vad jag talar om. Jag brukar inte prata om mig själv – det är liksom grejen i rollen som coach till andra, att lyssna och fokusera på den jag samtalar med.

Jag har bestämt mig för att göra ett undantag här för att förhoppningsvis inspirera dig att se att förändringar är möjliga. Min berättelse är på sätt och vis helt vanlig – även om alla våras berättelser är unika.

Mod är en egenskap de allra flesta av mina kunder vill utveckla för att trivas bättre med sig själva och sitt liv och framför allt att våga göra något av de drömmar och mål vi alla har. Ibland är våra drömmar så djupt bortträngda att vi inte ens vet att de finns inom oss.

Låg självkänsla är hindret. Låg självkänsla är grundat i rädsla. Rädslan kan te sig på många olika sätt.

Rädsla att misslyckas, rädsla att lyckas (ja, faktiskt – att hantera framgång), rädsla för att inte duga, rädsla att bli avvisad, rädsla att inte vara älskad, rädsla att inte räcka till.

Ja, du ser hur begränsande livet kan bli om rädsla får styra våra liv. Om vi inte gör något åt det.

Jag har varit där själv – varit rädd för det mesta och känt mig liten och mindre värd. Fram till för ca elva år sedan. Mer om det strax. Men fram tills då höll jag mig själv tillbaka fullständigt.

Under större delen av mitt liv har jag känt mig mindre värd och mindre viktig än alla andra. Mindre smart. Mindre helt enkelt. Jag såg förundrad på alla som tog för sig av livet hur lätt som helst. De gjorde saker de hade lust med – allt från att gå på en fest, dejta en kille eller utbilda sig och söka jobb. Ett sådant liv var liksom inte för mig. Inte något jag varken kunde välja eller få. 

Många bekanta och arbetskamrater som känner mig sedan länge kan kanske ha svårt att tro mig. Jag var bra på att hålla fasaden. Hittade ursäkter som verkade rimliga och trovärdiga. Visst gjorde jag saker – gick på fest, dejtade killar, pluggade och sökte jobb. Men med en oerhörd kamp inom mig. Var aldrig fullt ut mig själv. Alltid rädd att bli avslöjad som ingenting. Visste inte ens vad det innebar om jag ska vara ärlig. Det kostar – energi, fokus och glädje. Det är också mycket ensamt. Lättare att tacka nej till sociala sammanhang än att blotta sig och sina tillkortakommanden. Sin litenhet.

Efter som jag levde med detta begränsande sätt att tänka om mig själv, kände jag mig också liten, mindre värd och viktig – vilket gjorde att jag många gånger i möten med människor betedde mig på ett visst sätt. Tankar väcker känslor som leder till beteenden som jag skrivit om tidigare. Därmed blev jag ofta bemött på ett sätt som bekräftade min syn på mig själv och mitt liv. Det är detta som brukar kallas självuppfyllande profetia inom psykologin. Vad var det jag sa – typ.

Tills en dag – för sisådär elva år sedan. Det var en hel räcka med orsaker. En till synes liten sak var att jag skickade in en karriärfråga till en karriärsite och till en  karriärrådgivare som heter Zoran Todorovic (idag internationellt framgångsrik coach men då en pionjär inom yrket) som svarade mig. Svaret gjorde mig först helt förstummad och fullständigt chockad - och mycket glad och lättad.

En uppmaning jag fick var att jag skulle ge mig själv utrymme och tid att KÄNNA och att drömma stort. Detta var helt nytt tänk för mig. Kan man göra så!? Wow! Han skrev på engelska – ”give yourself some space and time and CLARITY will be your friend very soon” (Varför tror du mitt företag heter Clarity coaching…) Jag blir berörd än idag av detta. Jag minns den person jag var då. Någon tände ett ljus för mig.

Så på sätt och vis har jag Zoran att tacka för att mitt liv tog en helt ny vändning. 

Framförallt blev jag medveten – medveten om att det faktiskt fanns valmöjligheter för mig. Möjligheter att välja annat. Möjligheter att själv bestämma vad som var viktigt i mitt liv och göra val efter det – och faktiskt skita i vad alla andra skulle tycka. Jag upplevde en helt ny frihet. I friheten låg möjligheterna. Vad var jag bra på? Vad tyckte jag var roligt? Egentligen? Egenskaper jag hade som jag tagit för givna.

I brevet till Zoran skrev jag: ”I genuinely feel that I am a Communicator as a person. I really enjoy in-person communication. I also think I have leadership abilities, are a good advisor to other people (both private and work – like a mentor to younger colleagues), are fairly creative, enjoy team work and like a dynamic environment”.

Detta, mina egenskaper och talanger, är givetvis ett annat mycket viktigt skäl till att jag valde att gå vidare och utbilda mig i coachningsmetodiken och förhållningssättet. Hand i handske! När jag skrev till Zoran visste jag inte ens att coaching fans som profession.

Inte alla kan göra det jag gjorde – tog ledigt ett år och reste. Både på en inre resa och på en verklig resa, bokstavligen. Jag reste till San Francisco i nio månader. Jag sa upp mig från mitt välbetalda jobb som kommunikatör på stora IT-företaget. Jag hyrde ut min lägenhet. Jag sålde min bil. Jag bestämde mig. Nu skulle jag göra något av mitt liv. Något äkta och ärligt, för mig själv. Inte helt lätt – men fullständigt befriande. Jag kunde plötsligt andas lättare. Många tyckte att jag var modig. Själv var jag bara fri.

 Sedan dess har jag kommit en bra bit på vägen. När tankar med mindervärdsteman dyker upp idag – för det gör dem - observerar jag bara. Dömer inte. Och låter tanken passera. Jag är inte min tanke. Jag har medvetenhet och mod att lyssna till mig själv, mina drömmar, mina värderingar - och alla möjligheter. Det är spännande äventyr – och en konstant resa.

Jag tror verkligen att vi har världar av möjligheter inom oss, jag som du. Alla är vi unika. Bortom rädslan och den låga självkänslan är du som lejoninnan på savannen – modig, stark, fri, målmedveten, omtänksam och kärleksfull.  

Med kärlek!

Catherine

Claritycoaching